kan man bli annat än glad när ens lilla vapendragare..min son står och som för stelnad framför tv.n kl 23.16?

jag icg frugan är slitna efter helgen som gott. Ludwig (min son på 1.5år) har varit sjuk. Varit på utbildning med jobb tor-fre. hafr kontakt med frugan under tiden för uppdatering om ludwig. Han har haft en elak basill i magen som gjort honom uttorkad.kom till sjukan i fredags och fick se en varelse med insjunkna ögon, blek i hyn och grå läppar...var det verkligen min ludwig som satt  där i sjuksängen med Lina och skrek otröstligt. Han sträckte sina små armar till mig när jag kom. Jag som har någon illamående relation till sjukhus mådde inte bättre av att se Ludwig där.

Att se din klimp vara så sjuk och dålig sög verkligen till i magen och gjorde en illa till mods. Efter prover så fick jag stanna kvar över natten med honom medans Lina åkte hem med två tappra syskon som tålmodigt hade hållt sällskap i isuleringsrummet över 3tim.

sårbar är ordet när man är på sjukan med sina barn...utlämnad och liten blir man till omvärlden. Med jobb i omvårdnaden själv granskar och iaktar jag personer som jobbar där mer....och vilken behandling....kall av dom flesta. Men en syrra vid namn Erika gav oss hopp. Det e så lite som behövs..liten klapp på huvudet och på riktigt bry sig och försöka hjälpa, inte bara göra det precis nödvändigaste. Fan för alla som är trötta på sitt jobb och bara gör rutin saker..inte en millimeter mer...så en extra stor kram till syster Erika.

Ludwig är nu på väg tillbaka till storformen...härligt att se att humorn och glädjenm i hans ögon tittar fram. Vi fixar Luddi!

Människor, vika är dom?

Jag blir inte klok på hur folk i allmänhet tänker och beter sig. Är "alla" verkligen så ego som jag tycker man uppträder. På jobb och i samtal så pratar man i princip bara som sig själv.

Jag är av naturen genuint intresserad av människo möten och vil veta och lära mig. Men fan vad svårt det är att hitta vettiga att samtala med...utbyta tankar. Folk har en tendens att BARA prata om dig själva och berätta dom mest meningslösa saker...."åh vad jag har gått upp mycket i vikt"....kan man kläcka ur sig i personalrummet, med tio andra närvarande, utan att fått en fråga!!!!!! varför gör man så?? vad vill man ha sagt?? "ja, det har nog blivit för mycket mat, du måste nog svälta dig i tre veckor"....det hade jag aldrig sagt, då är jag tyst och förundrar mig hur korkad och kankse osäker och otroligt osexigt det är att säga så. För i ett jobb som domineras av kvinnor blir det gärna denna sortens diskusitioner på rasten, alla diskuterar vikt, barn och sina män med varandra utan att lyssna. -Ja gud vad skönt all Pelle jobbar natt så man få sova själv och ger en lång utläggning. när denna är över kan man avbryta helt utan att lyssna och säga:-ja jag ska köpa mat till kaninen efter jobb. VA??? jag blir bara trött på eländet!

Får jag medhåll????

så normala människor efterlyses, för än har jag inte givit upp hoppet om er!

nu är det en Jack Daniels och snus innan bingen kallar på mig!

ciao

 

Lina

13 januari 2008 23:58

Ja, fy vilken helg vi haft men det e tur att vi har vår kärlek till varandra i vår fin fina familj.
Puss puss

 

Cina

14 januari 2008 14:52

Tänk va skönt att höra ngn som vågar säga att den är glad o lycklig och bryr sig om sin familj o sina barn..
Tycker mest folk klagar på allt o inget.
Jag har precis börjat min blogg idag.
Den är ingen YNK blogg. Har dock skrivit om min sjukdom som KAN påverka mitt skrivande vissa dagar..
Skönt att höra att såna som du o din familj finns i verkligheten
Ha det gott o var rädda om varandra
Cina

http://mindag.bloggagratis.se

 

antigone

14 januari 2008 16:08

*skrattar*....åt kollegan med kaninmat!!!!?
Visst äe det typiskt i kvinoyrken, det där du skriver om.
Tror det är kvinnor som ständigt söker bekräftelse som de inte kan tillfredsställa själva eller hemma, och många gånger är det kvinnor som är bittra över sina liv av ngn anledning.
Pratade med en kollega om att känna tacksamhet för sina barn, vilket hon saknar bland sina vänner. Visst är det sant att många tar sina barn för givna och framförallt sin livspartner.
Då får man ställa sig frågan:
Skaffade jag barn med en potentiell god genetisk avelshingst? Eller valde jag att skaffa barn med en livspartner? Skillnaden kanske inte är så stor när barnen är små och tontåringar, men en dag blir man sittandes ensam med sin aveslhingst/livspartner och DÅ vet man skillnaden på riktigt!
Intressant att följa din blogg!

Kram

PS
Jag har två barn med en avelshingst *skrattar* men pappan till dem är min livspartner liksom pappan till småvildarna....;-)
Härligt att veta!

http://www.antigone.bloggagratis.se

 

bobo

14 januari 2008 21:01

Ja du, det finns inget värre än när ens barn är sjuka och man själv maktlös står bredvid utan att kunna göra ngt.Sjukhus luktar pyton-men underbart att det oftast finns läkare tillhands. Heja Ludde!
Kanske du får chans till mer utbyte av tankar etc i bloggen.
Ha det gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad skulle man vara utan sina vänner,utan personer som bryr sig om en. som verkligen,på riktigt bryr sig. Som alltid finns där för dig i mot och medgång. I motgång så ser och märker du vem som verkligen bryr sig om dig. Att hitta "vettigt" folk som g...

Lust till livet, är det en självklarhet? Jag har upplevt och erfarat att det inte kommer av sig själv, att hitta lusten. För enligt mig så är det det som livet handlar om, eller som gör livet värt att leva. Lusten att att vakna, komma hem, träffa kom...

Relationer till olika människor.....så mycket olika relatioener vid olika tillfällen i livet kan betyda. En relation som var guld värd är vatten värd morgonen där på. Relatioen till personen som var ditt liv...svarar inte längre på dina inlägg på fac...

kl är nu 22.08 och Ludwig har show för mig och Lina. Lina har precis kommit hem från jobb. Ludwigs var trött redan till Bolibompa och jag fick hålla han vid liv genom halva för att han inte skulle somna..."kokke och kekke" sa han upprepade gånger...k...

Visst slår det en hårdare ibland hur mycket någon betyder för en?! för mig är det så.... Kännslan barar komm över hur mycket min älskade pärla till fru, Lina betyder för mig. Va fan hjärtat, det har varit mycket sjukdommar på senaste och det har tagi...