kan man bli annat än glad när ens lilla vapendragare..min son står och som för stelnad framför tv.n kl 23.16?

jag icg frugan är slitna efter helgen som gott. Ludwig (min son på 1.5år) har varit sjuk. Varit på utbildning med jobb tor-fre. hafr kontakt med frugan under tiden för uppdatering om ludwig. Han har haft en elak basill i magen som gjort honom uttorkad.kom till sjukan i fredags och fick se en varelse med insjunkna ögon, blek i hyn och grå läppar...var det verkligen min ludwig som satt  där i sjuksängen med Lina och skrek otröstligt. Han sträckte sina små armar till mig när jag kom. Jag som har någon illamående relation till sjukhus mådde inte bättre av att se Ludwig där.

Att se din klimp vara så sjuk och dålig sög verkligen till i magen och gjorde en illa till mods. Efter prover så fick jag stanna kvar över natten med honom medans Lina åkte hem med två tappra syskon som tålmodigt hade hållt sällskap i isuleringsrummet över 3tim.

sårbar är ordet när man är på sjukan med sina barn...utlämnad och liten blir man till omvärlden. Med jobb i omvårdnaden själv granskar och iaktar jag personer som jobbar där mer....och vilken behandling....kall av dom flesta. Men en syrra vid namn Erika gav oss hopp. Det e så lite som behövs..liten klapp på huvudet och på riktigt bry sig och försöka hjälpa, inte bara göra det precis nödvändigaste. Fan för alla som är trötta på sitt jobb och bara gör rutin saker..inte en millimeter mer...så en extra stor kram till syster Erika.

Ludwig är nu på väg tillbaka till storformen...härligt att se att humorn och glädjenm i hans ögon tittar fram. Vi fixar Luddi!

Människor, vika är dom?

Jag blir inte klok på hur folk i allmänhet tänker och beter sig. Är "alla" verkligen så ego som jag tycker man uppträder. På jobb och i samtal så pratar man i princip bara som sig själv.

Jag är av naturen genuint intresserad av människo möten och vil veta och lära mig. Men fan vad svårt det är att hitta vettiga att samtala med...utbyta tankar. Folk har en tendens att BARA prata om dig själva och berätta dom mest meningslösa saker...."åh vad jag har gått upp mycket i vikt"....kan man kläcka ur sig i personalrummet, med tio andra närvarande, utan att fått en fråga!!!!!! varför gör man så?? vad vill man ha sagt?? "ja, det har nog blivit för mycket mat, du måste nog svälta dig i tre veckor"....det hade jag aldrig sagt, då är jag tyst och förundrar mig hur korkad och kankse osäker och otroligt osexigt det är att säga så. För i ett jobb som domineras av kvinnor blir det gärna denna sortens diskusitioner på rasten, alla diskuterar vikt, barn och sina män med varandra utan att lyssna. -Ja gud vad skönt all Pelle jobbar natt så man få sova själv och ger en lång utläggning. när denna är över kan man avbryta helt utan att lyssna och säga:-ja jag ska köpa mat till kaninen efter jobb. VA??? jag blir bara trött på eländet!

Får jag medhåll????

så normala människor efterlyses, för än har jag inte givit upp hoppet om er!

nu är det en Jack Daniels och snus innan bingen kallar på mig!

ciao